Karaste vanner

Jag har lange velat skriva har pa bloggen och nu blir det äntligen av. Jag har de mest fasansfulla nyheter att berätta, nämligen att mamma inte ”bara” har sepsis pa sjukhuset utan hon fick diagnos i torsdags att hennes larben ar helt avbrutet och hennes bäckenben ar brutet pa två stallen.

Jag hade en vardgivare, Mary fran Ungern, som bodde har hos oss, torsdag till sondag, sjätte till den nionde oktober och som var skickad av en stor agentur.  Jag har nu polisanmält Mary, som jag hädanefter kallar monstret och agenturen for grov misshandel. Det finns ingen tvekan om att mamma måste ha ramlat ur sangen (hon har en sjukhus sang med galler) därför att lårbenet ar det starkaste benet i var kropp och kan inte brytas genom ovarsam behandling i sangen. Som ni vet ar ju mamma sängliggande, ororlig och helt beroende av god vard.

Jag kan inte förstå att sjukhusets lakare inte tog reda pa om nagot var brutet nar hon kom in till akuten pa måndagen den 10 oktober med ett otroligt svullet och blamarkt ben som var skållhett da man kände pa det.

Men man trodde det var en blodpropp och man tog sådana tester istället. En blodpropp i benet kan ju vara mycket farligt, men hellre det an brutna ben! I min vildaste fantasi hade jag inte kunnat tanka att detta kunde handa. En manniska som utger sig for att vara vardgivare kommer in har och skyddar inte mamma nar hon vänder pa henne och orsakar att hon FALLER UR SANGEN! Jag har ännu inte kommit over chocken.

Jag tar detta väldigt hart och jag kanner som om det ar varre an om det hande mig sjalv. Dessa förbannade vardgivare har orsakat oss sa mycket ont sa det ar obeskrivligt, stackars lilla mamma! Jag blir sa infernaliskt forbannad och rent mordisk och jag grater anda in i sjalen.

Nu galler det att fa tag i en bra advokat som kan stamma skitlusen av agenturen som skickade detta monster och jag hoppas att polisen tar upp fallet med den allmänna åklagaren sa att monstret far ga in i domstol och avtjäna sitt straff och skaka galler under en längre tid. Mamma dor inte av ett ben och backen brott men hon kan do av de starka smärtstillande preparat som hon kan tvingas att ta. Hon ar ju alldeles for svag for att kunna opereras som man annars gör med yngre patienter. Som det ar nu ar hennes livstecken långt ifrån stabila och jag spenderar mycket tid med henne pa sjukhuset. Jag har aven 24 timmars vakt over henne (vardgivare som sitter vak 12 timmar i taget) därför man kan inte lita pa att sjukhuset gor ratt i allt vad det gäller hennes sond och sarskotsel. Lyckligtvis verkar mamma inte ha mycket ont och hon far an sa lange svaga smärtstillande mediciner utan narkotika effekt.

Livet ar verkligen inte alltid latt men vi fortsatter att kampa in i det sista.

Vi ber och hoppas att ni gor detsamma,  att livet fortfarande kan ge mamma underbara stunder tillsammans med oss som alskar henne sa gränslöst mycket.

Varmaste hälsningar fran en ledsen,

Gunilla

Kara vanner,

Nar Erika och jag kom fram till Stockholm hade det blivit nagot fel med beställningen av hotell sa taxin, som hämtade oss fran Arlanda da vi hade landat med privatplanet fran Frankrike, tog oss till ett hotell pa St Eriksplan. Det var ju helt fel stadsdel for oss som måste bo mitt i smeten med gångavstånd till allt. Jag fick da veta att det var den ena sammankomsten efter den andra i Stockholm och alla hotell var totalt fullbelagda. Lyckligtvis fick jag min van och operation manager fran Nobis pa traden och hon flyttade ut en gast for att flytta in oss. Det kan man kalla service. Wow! Stort tack!

Följande kväll var vi bjudna av min advokat Mark Safaryan pa Stockholms Operan och vi hade fatt basta platserna att se Cinderella.  Som vanligt anlände vi till Sverige med massor av baggage, se bilden nedan, och jetlaggade som vi var hade vi inte haft tid att packa upp vaskorna eftersom vi sov till sen eftermiddag.

Nar vi val vaknade och hade bråttom fiskade jag sålunda upp en strand klänning ur en av vaskorna som jag skulle ha haft i Frankrike eftersom den passade i färgen till min fina lavender fargade St Johns kavaj.

Som ni ser gar klänningen att stanga till en mer elegantare version och mer passande for Operan kan jag tanka mig, men lite roligt kan man val fa ha och att chocka lite pa bilderna! Det finns faktiskt de som kritiserar mig for och tycker att jag alltid vill visa mina ben under fotograferingar… Kritisera mig bara, det gör inget. Jag har inga lösbröst, (implantater), inga förstorade lappar, inga ansiktlyftningar, ingen botox. Benen ar akta vara och ar fortfarande försäkrade for en miljon dollar fran modelltiden. Med det sagt vill jag anda uttrycka att det ar upp till var och en att bestämma vad de vill gora med sitt utseende och jag kritiserar ingen for att ha gjort ingrepp. Men jag har alltid tyckt och kommer fortsatta att tycka att manga kvinnor ar vackrare utan dessa skönhetsoperationer. Jag tycker överlag att kvinnor ar sa naturligt vackra och borde upphöjas och respekteras, vi ar ett Guds under och givare av liv. GIVARE AV LIV! For DET borde mannen ligga vid vara fotter, eller hur?

For Intimito, Milano

Reklam for La Perla, Waldorf Astoria hotell,  New York

Erika ar kvar i vart älskade Hogsjo som vi inte besökt pa tre hela ar (mycket pga pandemin) och det var sa svart att slita mig ifran henne och ifran mitt föräldrahem sa jag lämnade allt mitt baggage i bostaden och tog taget till Stockholm istället och sedan taxi till Arlanda. Men jag måste saga att jag ar innerligt glad att Erika väljer att ga tillbaka till sina rotter och tillbringa tid i Sverige istället for nagon annanstans.

Lova mig nu att ta val hand om er och varandra tills vi hors igen.

Varmaste hälsningar.

Gunilla

Kära vänner,

Nu kollar jag bara om det går att blogga från telefonen.

Jag har så mycket att berätta men nu sätter jag bara ut lite bilder från idag.

Nu ska jag försöka skriva flitigt. Jag åker tillbaka till LA på onsdag morgon och sedan den 12 juni behöver man inte ha något covid negativt test. Det är väl bra?

Varmaste sommarhälsningar från

Gunilla